Hundliv

Hundliv

Älgsafari i Tyresö

BloggandePosted by Gurra Sun, February 15, 2009 14:23:01

Länge sedan? Jag vet!

Nu ska det väl bli lite bättring på det, eftersom man har sina blogg-svackor, eller hur?

I veckan har vi haft det rätt ovanligt och faktiskt riktigt roligt här hemma i Tyresö. Sedan i måndags, har man inte bara kunnat släppa ut hunden gården på morgnarna, för vi har haft besök...

Det började med att vi i början på veckan, under morgonpromenaden, tog en genväg, genom skogen för att komma hem snabbt... Blev inte som jag tänkt mig! Indrah blev helt galen en bit in i skogen och fullkommligt flög fram över stock och sten, för att nu var det grejer på G...

Uppe på en liten bergknalle stod nämligen tre, livs levande, älgar och Indrah blev S-T-O-R i orden. Älgarna verkade väldigt lugna och älgkon verkade nästan inte bry sig om oss då vi stod där som idioter och glodde! Perfekt, tänkte jag, måste ta några bilder och letade efter mobilen... Visst ja, den är hemma på laddning och det här kommer ju ingen att tro om jag sen berättar...

Indra var också ganska cool och gjorde bara ett "vanligt" ståndskall (som en gammal gråhund, skulle gjort...) och var inte alls skärrad på något sätt. Mina påståenden om att denna hund inte ens blir rädd för f-n själv, verkade på en gång än mer sanna.

Jag vill nog påstå att hennes förmåga att bibehålla intresse för okända objekt, denna gång, var mer än påtagligt! Skulle sett bra ut på både MH och korning, med detta hennes beteende. Direkt in mellan husse och älgarna, direkt som skydd, ingen tvekan!

Då tänkte jag chansa lite och lämna henne med älgarna, om hon nu inte sticker svansen mellan benen... och om möjligt så kanske jag hinner springa hem och hämta kameran. Jodå, hon stannade kvar och bibehöll sitt ståndskall hela tiden (vilket hördes hela tiden) och när jag kom tillbaka så stod de alla kvar på nästan samma ställe.

Jag började ta mina bilder och Indrah var mycket noga med att hela tiden stå mellan mig och älgkon och hon skyddade ju sina kalvar så jag försökte vara väldigt försiktig när jag tassade omkring där i skogen. Man måste ha respekt, även om de bara äter tallskott... Kalvarna brukar ju alltid vara lite nyfikna OCH orädda men när jag närmade mig dom och MAMMA älgko tyckte att jag kom för nära, så klev hon bara fram några steg mot mig, vilket i sin tur inte Indrah kunde acceptera, utan hoppade helt utan tvekan framåt mot henne med en decimeterbred ragg ståendes rakt upp på ryggen, för att säga att hon kom för nära hennes husse...

Man har sen tidigare erfarenhet av älgar, renar och vilt sedan vi bodde ute i skogen, uppe i Boviken och har även varit med om älgar och Dobermann tidigare, den gången med macho-mannen Attack och då slutade det med att han följde med en Älgko, en bra bit till skogs, eftersom han högg sig fast i bogen på henne efter att hon överraskat oss på en sen skogspromenad i månskenet... men rädd tror jag aldrig han var heller, han fick bara en massa älghår i munnen. Älgar är ju inga små djur och de är faktiskt vilda så jag ville inte riskera något utan gick så småningom hemmåt med flera fina bilder. Visserligen vill nog Indrah vara kvar en bra stund till men...

Nu trodde man det här var ett once-in-a-lifetime ögonblick och att det skulle inträffa i Tyresö och inte i Boviken var väl en riktig högoddsare, eller hur!

Döm om min förvåning när det sen, redan dagen efter, visar sig att Älgkon tar med sig sina kalvar till just vår gård och gör sig lite hemmastadda där. Betandes på små-tallar, trädgårdsbuskar och dyl. kommer de sen hit två dagar i rad och vi får en massa spännande bilder att lägga till albumet.

Nu var MAMMA älgko betydligt mer restriktiv med närmandet mot kalvarna den första dagen men dag två kunde man gå bara ett par meter ifrån kalvarna och fotografera medan Mamman stod kvar uppe i skogen och kollade. Då och då kallade hon in kalvarna som direkt sprang mot henne men sen var de strax tillbaka för att kolla på den konstiga killen som blixtrade ibland.

När älgkon sen kom rusandes ut ur skogen visste man att fotosessionen var över, jäklar vilken fart och stor så in i .... men jag uppfattade henne aldrig som direkt aggressiv. Fast det är klart, jag tassade mycket försiktigt och väldigt långsamt, så hon såg väl oss inte som någon direkt fara.

Vi plåtade allt under tre dagar. Kolla in bilderna på http://hundliv.dobergirl.se/#home

  • Comments(0)//blogg.dobergirl.se/#post38