Hundliv

Hundliv

Sportlov!

BloggandePosted by Gurra Fri, February 27, 2009 18:58:44

Äntligen blev det så dags för Sportlov!

På min egen "Things-to-do-before-you-die-lista" så stod det, sedan länge med en speciell sak, nämligen att kunna ta med hela min familj till de svenska fjällen för skidåkning och friluftsliv under en hel Sportlovsvecka!

Vi har annars alltid åkt upp till huset i Boviken när det varit dags för Sportlov och att vi nu äntligen kunnat packa iväg oss, för att vara lediga och åka skidor tillsammans, denna gång bar det av till Sälen. Framtiden ger förhoppningsvis fler möjligheter för oss att åka hit fler gånger, för vi har haft det fantastiskt bra här smileysmileysmileysmiley

Att Indrah inte åker skidor är ju inga problem för hon älskar ju snön och var helt galen från början och bara kastade sig ut i den drygt meterdjupa snön! Träna är inget problem... Det är bara att kasta ut pinnen i snön och sen kör hon på som en galning och GER SIG INTE innan pinnen är återfunnen.

När vi jobbat på så här har vi faktiskt fått lite åskådare! Människor kommer fram och kollar, frågar och blir nog lite imponerade över vilken kapacitet en Dobbis faktiskt har när det både är roligt med utmaning och svårigheter och lattjo-lajban på samma gång!!! En kväll stannade en hel familj och snackade med mig, medan Indrah sökande hoppade upp och ned i den riktigt djupa snön och visst hittade hon pinnen...

Nu är ju inte det här som är det roligaste med våran Pippi-loppa, utan att på morgnarna åker Indrah med mig från stugan i Högfjällsbyarna, via liftarna, bort till Lindvallen. Vi kör med slalomutrustning på husse, nome-sele, expanderlina, midjebälte och FULL FART! Transportliftarna skippar vi, för hon drar husse på slalomskidor betydligt snabbare än de små knappliftarna klarar av... men efter de tvärgående liftarna kommer än sittlift och där åker Indrah med mig upp i det blå!

Hur cool som helst sätter hon sig då ned bredvid mig på sätet och kollar in skid- och skoteråkare som passerar under oss på färden upp. När några skidåkare utbrast: KOLLA EN HUND SOM ÅKER SITTLIFT!!! så fick jag erkänna för dessa att hon nog var en "lathund"...

Kolla in bilden här under! Det är HÖGT upp vi sitter och under färden är hon är inte det minsta orolig eller nervig utan bara totalt c-o-o-l! Den här hunden upphör aldrig att förvåna mig med sin otroligt lugna mentalitet och anpassningsbarhet! När vi sen ska hoppa av så kollar hon noga in när husse säger "Varsågod", innan hon hoppar av i farten.

Direkt efter vi hoppat av stolsliften, sticker hon iväg mot släpliften som tar oss upp på toppen, till Snögubben vid Lindvallen! Absolut ingen tvekan, där inte, utan pang på direkt!!!

Nu har hon kommit på att det inte går fortare om hon drar husse uppför, för det är ganska brant, utan hon joggar lite lugnt (givetvis med spänd lina) men inte full syra... Så visst kan hon "ta det lugnt" också... smiley

När vi sen kommer upp på toppen, tar vi en grön eller blå nedfart, där Indrah springer först och husse hänger efter i expanderlinan och kan hålla farten nere på hunden med lite kortsvängar och tro mig, det saknas inte kommentarer när vi åker ned för pisten!!! Idag så frågade en kille i backen hur jag lärt henne springa med mig åkandes slalom efteråt? "Inga problem", sa jag, "...nästa år ska jag lära henne att åka Telemark!"

Indrah, för mig, är världens roligaste hund då hon aldrig backar för någon utmaning eller tokiga idéer eller knasiga upptåg, allt från älgar i trädgården (som nu inte var min idé...), till att åka lift och slalom med familjen i Sälen.

Hon har allt man kan önska av en hund och jag är mycket tacksam och glad att det är vår familj som får förmånen av att ha Indrah som familjehund! Visst är hon jätteglad och helt galen, den mesta av tiden men hon backar ALDRIG för något. Hon är bara såååå cooool! Vill man göra något speciellt, så behöver man inte oroa sig för Indrah, hon kollar bara in husse och sen kör hon på.

Undrar om man kan lära henne att åka med, när man paddlar kajak till sommaren?

  • Comments(3)//blogg.dobergirl.se/#post39

Älgsafari i Tyresö

BloggandePosted by Gurra Sun, February 15, 2009 14:23:01

Länge sedan? Jag vet!

Nu ska det väl bli lite bättring på det, eftersom man har sina blogg-svackor, eller hur?

I veckan har vi haft det rätt ovanligt och faktiskt riktigt roligt här hemma i Tyresö. Sedan i måndags, har man inte bara kunnat släppa ut hunden gården på morgnarna, för vi har haft besök...

Det började med att vi i början på veckan, under morgonpromenaden, tog en genväg, genom skogen för att komma hem snabbt... Blev inte som jag tänkt mig! Indrah blev helt galen en bit in i skogen och fullkommligt flög fram över stock och sten, för att nu var det grejer på G...

Uppe på en liten bergknalle stod nämligen tre, livs levande, älgar och Indrah blev S-T-O-R i orden. Älgarna verkade väldigt lugna och älgkon verkade nästan inte bry sig om oss då vi stod där som idioter och glodde! Perfekt, tänkte jag, måste ta några bilder och letade efter mobilen... Visst ja, den är hemma på laddning och det här kommer ju ingen att tro om jag sen berättar...

Indra var också ganska cool och gjorde bara ett "vanligt" ståndskall (som en gammal gråhund, skulle gjort...) och var inte alls skärrad på något sätt. Mina påståenden om att denna hund inte ens blir rädd för f-n själv, verkade på en gång än mer sanna.

Jag vill nog påstå att hennes förmåga att bibehålla intresse för okända objekt, denna gång, var mer än påtagligt! Skulle sett bra ut på både MH och korning, med detta hennes beteende. Direkt in mellan husse och älgarna, direkt som skydd, ingen tvekan!

Då tänkte jag chansa lite och lämna henne med älgarna, om hon nu inte sticker svansen mellan benen... och om möjligt så kanske jag hinner springa hem och hämta kameran. Jodå, hon stannade kvar och bibehöll sitt ståndskall hela tiden (vilket hördes hela tiden) och när jag kom tillbaka så stod de alla kvar på nästan samma ställe.

Jag började ta mina bilder och Indrah var mycket noga med att hela tiden stå mellan mig och älgkon och hon skyddade ju sina kalvar så jag försökte vara väldigt försiktig när jag tassade omkring där i skogen. Man måste ha respekt, även om de bara äter tallskott... Kalvarna brukar ju alltid vara lite nyfikna OCH orädda men när jag närmade mig dom och MAMMA älgko tyckte att jag kom för nära, så klev hon bara fram några steg mot mig, vilket i sin tur inte Indrah kunde acceptera, utan hoppade helt utan tvekan framåt mot henne med en decimeterbred ragg ståendes rakt upp på ryggen, för att säga att hon kom för nära hennes husse...

Man har sen tidigare erfarenhet av älgar, renar och vilt sedan vi bodde ute i skogen, uppe i Boviken och har även varit med om älgar och Dobermann tidigare, den gången med macho-mannen Attack och då slutade det med att han följde med en Älgko, en bra bit till skogs, eftersom han högg sig fast i bogen på henne efter att hon överraskat oss på en sen skogspromenad i månskenet... men rädd tror jag aldrig han var heller, han fick bara en massa älghår i munnen. Älgar är ju inga små djur och de är faktiskt vilda så jag ville inte riskera något utan gick så småningom hemmåt med flera fina bilder. Visserligen vill nog Indrah vara kvar en bra stund till men...

Nu trodde man det här var ett once-in-a-lifetime ögonblick och att det skulle inträffa i Tyresö och inte i Boviken var väl en riktig högoddsare, eller hur!

Döm om min förvåning när det sen, redan dagen efter, visar sig att Älgkon tar med sig sina kalvar till just vår gård och gör sig lite hemmastadda där. Betandes på små-tallar, trädgårdsbuskar och dyl. kommer de sen hit två dagar i rad och vi får en massa spännande bilder att lägga till albumet.

Nu var MAMMA älgko betydligt mer restriktiv med närmandet mot kalvarna den första dagen men dag två kunde man gå bara ett par meter ifrån kalvarna och fotografera medan Mamman stod kvar uppe i skogen och kollade. Då och då kallade hon in kalvarna som direkt sprang mot henne men sen var de strax tillbaka för att kolla på den konstiga killen som blixtrade ibland.

När älgkon sen kom rusandes ut ur skogen visste man att fotosessionen var över, jäklar vilken fart och stor så in i .... men jag uppfattade henne aldrig som direkt aggressiv. Fast det är klart, jag tassade mycket försiktigt och väldigt långsamt, så hon såg väl oss inte som någon direkt fara.

Vi plåtade allt under tre dagar. Kolla in bilderna på http://hundliv.dobergirl.se/#home

  • Comments(0)//blogg.dobergirl.se/#post38

Gott Nytt År alla vänner!

BloggandePosted by Gurra Mon, December 29, 2008 16:42:00

Gott Nytt År från oss i Tyresö önskas alla våra vänner som läser detta!

Efter en närmast kaotisk höst med massor av planerade och oplanerade händelser så lägrade sig till sist Julfriden över familjen och vi kunde packa bilen full med hundprylar, julklappar och varma kläder för att fira jul- och nyårshelgen i vårt älskade Boviken, långt, långt upp vid Bottenviken (som Bo Kaspers Orkester sjunger...).

Här är det inte mycket till vinter men snön ligger vit och fin, om inte metertjock så är det i alla fall betydligt fler decimeter än i söder!

Indrah är helt galen när hon är ute och bara springer omkring ÖVERALLT som vanligt när vi är här uppe. I Tyresö är hon bara på gården...

Långpromenader i det korta men fantastiskt intensiva Norrländska ljuset gör att livsandarna återvänder efter en höst men knappast vinter som nästan bara bestått av färgerna grått, grått och grått med lite regn i.

Som de flesta av er redan vet har vår prinsessa nu hunnit med både ett bra genomfört MH samt fått A på höftröntgen sen sist.

Jag är så glad för att hon klarat allt detta att hon på senaste tiden blivit helt överöst med både kärlek och tid. På MH var hon hur cool som helst, trots att husse var ganska "nervös" (vem det nu var som skulle mentalbeskrivas låter jag vara osagt...).

Hon hade hela dagen varit ovanligt PÅ och trots att hon hela dagen var med på fotbollscup i Sollentuna timmarna innan, var hon närapå GALEN av iver då vi kom till klubben. Att Indrah är en tjej med otrolig arbetsglädje var det ingen som kunde missa den dagen.

Att hon var stor såg jag när vi träffade syrran och när hon sen efteråt visade sig ligga på dryga 40 kg har jag också dragit ned på maten betydligt. Mindre protein och mindre energi i nya förpackningar från Björkis beställdes omgående. Eagle Pack som vanligt, inga chansningar här inte ;-)

Höftröntgen gjorde vi bort redan i augusti men en omröntgen i okt/nov gjorde att bedömningen dröjde, sen visade det sig att min inbetalning inte registrerats på riktigt (det här med ocr-nummer) och vår väntan avslutades med att jag till sist skickade in mitt eget kvitto som bevis på betalningen och innan jag fått klart för mig att detta var OK, så ringde en mycket glad Vanja och meddelade att Pippiloppan fått A av veterinären.

Det roliga var att jag själv var inne på Götgatan och inne på Hifi-butiken och av glädje studsade runt i ett av provlyssningsrummen och jag kan väl så här efteråt glädjas åt att ingen kom in i rummet medan jag dansade runt av glädje, helt UTAN musik... Ja,ja, tur ska den tokige ha, eller hur?

Har tagit lite norrlandsbilder och lägger ut dessa någon annan dag! I morgon åker vi återigen iväg för lite slalom och jag tror Indrah ska få köra ur sig lite med sele och expanderlina och tillsammans med husse på skidor.

Hur som helst vill jag tacka alla er för att ni delat vår glädje och era grattis, har mottagits med massor av värme! Tack igen och vi önskar er alla ett riktigt

GOTT NYTT ÅR!

Gurra, Anneli, Mimmi & Indrah

  • Comments(0)//blogg.dobergirl.se/#post37

Utställningsnojjan!

BloggandePosted by Gurra Sat, October 11, 2008 19:17:36

Så har vi (i alla fall jag) just klarat av Mittnordenutställningen i Sundsvall. På plats i god tid för att virvelvinden skulle hinna tagga ned och så att vi kanske kunde hinna gå runt bland de andra hundarna utan att få frispel...

Innan utvecklade sig allt precis som jag trodde innan, d v s att Indrah nu var i slutet på löpen, ve-och-fasa men för att vara våran Pippiloppan var hon riktigt trevlig och social. Skuttade runt dagen innan och visade sig från sin bättre sida. Men... Annars har det varit lite si och så med mathållningen så där dagarna innan och hon var riktigt risig i magen de sista dagarna och blev väl lite "glåmig" och tanig (tyckte jag...). Nu visade det sig att domaren inte höll med mig utan sa att "...hon ska inte vara tjockare än så här..." smiley Så till nästa utställning behöver vi inte köra pannkaksdieten, längre.

Utställningen, då?

Jaa... Visade sig vara en aningens "tunn" på Dobbis-sidan, bara 8 st. Visserligen var det bara 2 unghundar, en tik och en hane och jag vet inte vad jag ska säga om att Indrah sen blev etta i klassen med dubbla "Ettor" men jag blev glad för omdömet och tyckte hon fick bra kritik av domaren Wenche Eikeseth:

"Feminin med bra proportioner, bra huvud men kunde haft stramare läppar. Bra hals, välplacerad skuldra. Rak överarm, stram ö-linje. Bra bakben, bra färger. Binder sig något i rörelserna idag..."

Att hon inte tog ut rörelserna berodde på att husse glömt av sig och hade godis i fickan och Indrah var inte sen att hoppa upp och stoppa nosen i fickan hela tiden... Trots det fick vi till ett fint trav, gång efter gång men... Efter mer än tre varv i ringen var husse tämligen slut men hunden ville bara mer...

  • Comments(1)//blogg.dobergirl.se/#post36

En morot!

BloggandePosted by Gurra Mon, September 29, 2008 14:12:00

Att Indrah gillar morötter är ett faktum men att hon också konverterar till samma mentala kapacitet som en sådan när det är dags för löp, det är nog ganska okänt. Nu verkar det ha gått betydligt bättre denna gången för hon "smög bara igång", precis som vanligt och det märks först o främst på allt detta nosande. ALLA lukter är intressanta. Hon blir också rätt "dum" och helt obegripligt "slapp i kolan", rent allmänt. Nu gör det ingenting längre men tidigare blev man ganskla irriterad på att hon inte ens förstod "Sitt!"... Främst för att man själv inte ens fattade att hon kommit igång med löpen. Nu blir det mer och mer tydligt, för varje gång och kanske tar det en viss tid innan man lär känna sin egen hund, också smiley

Mycket skit på jobbet sista tiden och väldigt lite tid för hunden men... I helgen så blev det massor av jobb, mest långa skogspromenader men också lite allmänlydnat, s.k. trädgårdsarbete -> morotsträning.

Nu var det snart dags för utställning så jag hoppas värsta löpet är över tills dess och sen var det dags för MH. Nu vet jag inte om det blir av för vår del då jag hade hoppats vara uppe i Skellefteå till Allhelgonahelgen. Vi har gjort så varje år och det känns alltid lite extra att själv kunna tända ett ljus för minnet av ens nära och kära som inte längre finns med oss.

Nu inser jag väl att man alltid kan göra detta var än man befinner sig i världen och förhandlar jag bara lite med mig själv så kanske det finns möjligheter för att delta i ett MH med. Indrah är ju bara så rolig som kompis att jag gärna skulle vilja testa henne nu när tillfälle ges men vi får se. Skulle vilja se om mina egna erfarenheter med henne även speglas i ett MH. Det blir ju nya möjligheter längre fram.

Hörde också från trovärdigt håll att det är ovanligt gott om fisk i älven nu och varför skulle man avstå från att fånga sig några "prickiga" även i år? Man känner suget! Värst är längtan upp till Norrland tidigt på våren och som nu under sena hösten. Vårvintern saknar jag i massor men vintern... Nae...

  • Comments(0)//blogg.dobergirl.se/#post35

Semester

BloggandePosted by Gurra Mon, September 15, 2008 00:01:54

Hämtade hem Indrah från Hundpensionatet idag! Gissa om man gjorde allting fel... Vilken hundägare knackar på ytterdörren till ett hundpensionat? Vilken hundägare hinner inte med att kliva in till sin egen hund i "spiltan" innan hunden smiter ut och vänder upp-och-ned på ALLT av lycka på 5 sekunder? Vilken hundägare tror ni?

Just det, undertecknad! Sorry...

Efter en fantastisk vecka i Italienska Toscana, med besök i alltifrån salta vågor i Cicena till fantasktiska bergsstäder som Volterra, Montepullciano och San Gimignano, där vi i den sistnämnda staden förövrigt fick oss resans absoluta kulinariska högtid, på Albergo Ristorante La Cisterna. Ja, den pastan och det vildsvinet och den... samt det vinet osv. DEN KVÄLLEN GICK INTE AV FÖR HACKOR!

Fantastiskt var bara förnamnet och att sitta där i restaurangen, nästan på utsidan av stadsmuren och titta ut över den gröna böljande dalen nedanför, där solens sakta avsomnande strålar efter hand bäddade ned utsikten, det var...ja... mer än otroligt vackert! Vi hade också förmånen att göra detta tillsammans med våra goda vänner och deras familj. Vi hann även med en rundresa i det otroliga Chianti också, där vi provsmakade och köpte fantastiska viner i dyra presentförpackningar. Verazzano, Greve in Chianti, Vicchimaggio och Baron di Ricasoli m.m. Resväskorna var blytunga på hemresan...

Men resan gick utan vår Pippiloppa, hon som istället blev inlämnad på hundpensionat. Ett hundpensionat som verkligen tagit väl hand om henne. När vi kom dit väntade Roger på henne och efter att ha sett hur de hälsade på varandra var jag övertygad att hon skulle ha det bra hela veckan! Idag, innan vi var hemma fick jag flera MMS från Roger berättade hur hon haft det och som visade bilder på Indrah under veckan. Massor av timmar i skogen varje dag, gjorde att vi fick hem en hund som var i toppform. Jag blev alldeles tårögd av att förstå att vår lilla hund faktiskt, lämnar ett tomrum efter sig på Panget. Tack Roger för att du tagit hand om Indrah så väl! Hon kommer säkert tillbaka smiley I alla fall då husse åker till vingårdarna i Chianti nästa gång!

Innan vi åkte på semester så anmälda jag oss också till Mittnorden utställningen i Sundsvall i Oktober, vilket blir vår första utställningen sen rasspecialen. Hoppas bara jag kan hitta någon som kan hjälpa mig att ställa vilddjuret smiley Får nog ta i och träna lite på ställandet också, så inte det går fel p g a att det är husse som tappar nerverna.

Nu blir det inte bara själva ställandet som husse måste träna på, utan det blir nog många extralånga träningsrundor, de närmaste veckorna, med hund för att fixa denna veckas nya midjemått. Efter en fantastisk semestervecka med allt för mycket mat och bara sol och bad i +30-gradig värme, är det bara att bita ihop och träna ännu mera...

  • Comments(0)//blogg.dobergirl.se/#post34

Indrah badar!

BloggandePosted by Gurra Sun, August 31, 2008 22:04:56

Äntligen! Nu får ni alla chansen att se en dykande vattenälskande Dobbis-tjej i högform!

Indrah badade och hoppade från "Dykstenen" ute i Bottenviken tills man sa "STOPP!" Sen kunde man i alla fall hitta henne simmande för sig själv i havet, när hon plötsligt var borta... Visst fick hon "vattensvans" från början men det var inte värre än att hon hoppade i igen!

Vi passade även på att HD-röntga henne uppe i Skellefteå men när vi kom tillbaka till Tyresö fick vi svaret och det visade sig att bilderna inte blev bra så vi bokade en ny tid för röntgen v.40 igen, i Skellefteå... Tur att det börjar vara dags för höstens Laxfiske, igen! Husse ska upp - Hunden följer med!

  • Comments(0)//blogg.dobergirl.se/#post33

Vi har fått en riktig bråkstake, på halsen!

BloggandePosted by Gurra Fri, August 29, 2008 13:31:31

Sen vi kom hem till Tyresö har vår lilla hund blivit en riktig tonåring. Hurra! Nu har vi två såna i familjen…

Indrah går omkring och muckar gräl så ofta hon kan och både knuffar till, biter en i rumpan eller påkallar uppmärksamhet genom att göra saker hon sen tidigare vet att hon absolut inte får. Det kan vara att bita på mattan i vardagsrummet, tugga på strumpor och sockor osv. Hon har även börjat gå lös på den gamla trätrallen och kommer in med en bräda då och då, som hon lyckats slita loss!!!

Antagligen vill hon att husse ska komma igång med att bygga nytt altangolv men det blir inte förrän vi grävt för dränering och isolering av souterrängplanet.

Antagligen saknar hon det dagliga livet från Boviken där hon travat runt helt fritt och där kunnat terrorisera sin pudelkompis Tim, när som helst. Nu är hon ju rätt cool i alla fall, för hon stannar i alla fall hemma på gården i Tyresö, så hon är inte alls samma byracka som uppe i Norrland.

I alla fall så är hon stenhård i sin attityd just nu och det är massor av motion som gäller, på med midjebältet och Nome-selen och iväg. Har också kollat in ett par utställningar för hösten och det lutar i alla fall åt att vi drar upp till Sundsvall i 11-12 oktober.

Jag måste lägga på ett kol och ställa ut vår prinsessa när det går så bra för hela I-kullen med bl a systrarna sisters; Igra och Ninja. Visserligen både tränar och jobbar vi mycket tillsammans med vår Indrah men vi gör det bara på vår egen tid och inte tillsammans med andra Dobbisar, vilket jag kan sakna ibland. Hursomhelst kanske man kan säkert ändra på det så småningom, eller hur?

Har inte fått upp videon, från i somras, när Indrah simmar/dyker men den kommer snart, tillsammans med en hel del bilder från alla upptågen. Hon var galen i vatten!

Som tur är kan man väl konstatera att man inte har någon pool med vattenfall hemma på gården, för då hade det väl sett ut på det här sättet hela dagarna:

  • Comments(0)//blogg.dobergirl.se/#post32
« PreviousNext »